År 1645 slöts freden i Brömsebro, en av de mest betydelsefulla fredsuppgörelserna i Sveriges historia. Kriget mellan Sverige och Danmark-Norge hade pågått sedan 1643 och var en del av det större europeiska maktspelet under trettioåriga kriget. Med denna fred stärkte Sverige sin ställning som stormakt i Norden och lade grunden för fortsatt dominans i Östersjöområdet.
Bakgrunden till kriget
Sverige och Danmark hade länge varit rivaler om kontrollen över Norden. Efter Kalmarkriget (1611–1613) var relationerna redan ansträngda. När Sverige under trettioåriga kriget stärkte sin militära position såg rikskanslern Axel Oxenstierna och generalen Lennart Torstensson en möjlighet att bryta Danmarks maktställning.
Danmark hade fortfarande stora inkomster från Öresundstullarna, och det irriterade Sverige som ville ha fri passage. Därför anföll Sverige Danmark 1643 i det som kallas Torstensons krig. De svenska arméerna ryckte snabbt fram i både Jylland och Skåne, samtidigt som flottan utkämpade hårda strider på havet.
Krigets förlopp
Freden i Brömsebro föregicks av flera viktiga slag. Svenskarna under Lennart Torstensson visade sin styrka genom att på kort tid ta kontroll över stora delar av Danmark. Även Norge drabbades, där svenska styrkor gick in i Jämtland och Härjedalen.
På havet var dock kampen mer jämn. Den danska flottan var stark, och flera sjöslag slutade utan tydlig segrare. Men Sverige hade fördelen av sin allians med Nederländerna, som hjälpte till att hålla Danmarks flotta i schack. Till slut insåg båda parter att en fredsuppgörelse var nödvändig.
Fredsförhandlingarna i Brömsebro
Förhandlingarna hölls i Brömsebro på gränsen mellan Småland och Blekinge. Här möttes representanter från Sverige och Danmark-Norge för att avsluta kriget. Danmark, som var pressat militärt och ekonomiskt, fick gå med på stora eftergifter.
Avtalet som slöts den 13 augusti 1645 innebar en rad territoriella vinster för Sverige:
- Jämtland och Härjedalen överfördes till Sverige från Norge.
- Gotland och Ösel i Östersjön gavs till Sverige.
- Halland överlämnades till Sverige som pant i 30 år (men kom att förbli svenskt permanent efter nästa fred).
- Sverige befriades från att betala tull i Öresund.
Dessa villkor innebar en kraftig försvagning av Danmark och ett stort steg framåt för Sverige.
Konsekvenser för Sverige
Freden i Brömsebro markerade en vändpunkt i maktbalansen mellan Sverige och Danmark. För första gången stod Sverige klart som den dominerande parten i Norden. De nya landskapen gav inte bara större territorium, utan också strategiska fördelar.
Gotland och Ösel säkrade Sveriges kontroll över viktiga delar av Östersjön. Jämtland och Härjedalen gav nya förbindelser västerut, och Halland blev ett brohuvud mot Danmark. Samtidigt stärkte tullfriheten Sveriges ekonomi och handel.
Arvet efter freden
Freden i Brömsebro blev startskottet för en ny fas i Sveriges stormaktstid. Den visade att Sverige kunde tvinga Danmark till eftergifter och banade väg för de ännu större segrarna i freden i Roskilde 1658.
För Danmark blev freden en bitter förlust, och relationen mellan länderna förblev spänd i flera generationer. Minnet av Brömsebro har därför levt kvar som en symbol för Sveriges uppgång och Danmarks nedgång i det nordiska maktspelet.
Viktiga följder av freden i Brömsebro:
- Sverige fick Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel
- Halland överlämnades till Sverige i 30 år
- Sverige befriades från Öresundstullen
- Danmark-Norge försvagades kraftigt
- Sverige stärkte sin position som stormakt i Östersjön