Benådning av amalthamännen

Varför bör Amaltheamännen benådas?

Amalthea-attentatet 1908 var en av de mest kontroversiella händelserna i svensk arbetarrörelses historia. Tre unga socialister, Anton Nilsson, Alfred Stern och Algot Rosberg, placerade en bomb vid fartyget Amalthea i Malmö hamn, där brittiska strejkbrytare bodde under en pågående hamnarbetarstrejk. En person dödades och flera skadades, vilket ledde till att attentatsmännen dömdes till stränga straff – och i Nilssons fall, till döden.

Men varför borde de benådas? Det fanns flera skäl till att kraven på benådning växte sig starka, både juridiskt, politiskt och moraliskt.

1. Dödsstraffet var oproportionerligt

Anton Nilsson dömdes till döden, vilket var en extrem och mycket ovanlig dom i fredstid. Sverige hade vid den tiden inte verkställt ett civilt dödsstraff på över 50 år. Domen uppfattades därför som en politisk markering snarare än en rättvis påföljd.

Mord och dråp hade tidigare resulterat i livstids fängelse snarare än dödsstraff.
Många såg domen som ett försök att statuera exempel och skrämma arbetarrörelsen.
Den svenska allmänheten var redan då skeptisk till dödsstraff, vilket ledde till en stark opinion för benådning.

Till slut omvandlades dödsstraffet till livstids fängelse, men även detta ansågs vara en oproportionerlig dom med tanke på syftet med attentatet.

2. Arbetarrörelsens massiva stöd

Kravet på benådning kom snabbt att bli en stor folkrörelse. Fackföreningar, socialdemokrater och andra inom vänstern såg attentatet som en desperat handling i en tid där arbetsgivarna använde sig av utländska strejkbrytare för att undergräva arbetarnas kamp.

Storstrejken 1909, där över 300 000 arbetare deltog, visade på den växande arbetarrörelsens styrka.
Demonstrationer och namninsamlingar organiserades över hela landet för att kräva de dömdas frigivning.
Den socialdemokratiska pressen, särskilt tidningar som Arbetet och Social-Demokraten, drev en kampanj för att få männen benådade.

Till slut, efter år av påtryckningar, kunde den nya regeringen 1917 – ledd av liberaler och socialdemokrater – inte ignorera opinionen.

3. Ett samhälle i förändring

Under åren efter Amalthea-attentatet förändrades Sverige.

1911 genomfördes en stor reform av rösträtten, vilket gjorde att fler män fick möjlighet att rösta.
1917 tog en mer progressiv regering makten, där socialdemokraterna fick inflytande.
Samma år benådades de tre Amaltheamännen som en del av den politiska förändringen.

Det blev tydligt att Sverige var på väg mot en mer demokratisk och rättvis arbetsmarknad, och att en försoning mellan arbetare och arbetsgivare var nödvändig.

4. Ett brott mot strejkbrytare – men inte av hat

Ett viktigt argument för benådning var att Amaltheamännen inte hade för avsikt att döda någon. Deras mål var att skrämma bort strejkbrytarna och stoppa det de såg som en attack på arbetarnas rättigheter.

Bomben var inte placerad på ett sätt som garanterat skulle skada människor.
Det var ett sabotage snarare än en medveten attack mot liv.
Attentatsmännen visade aldrig någon stolthet över att ha orsakat en människas död.

Detta skilde deras handling från rena mord och ansågs vara en anledning till att de borde benådas.

5. Bidrag till avskaffandet av dödsstraff

Domen mot Anton Nilsson blev en av de mest uppmärksammade i svensk rättshistoria och bidrog till att debatten om dödsstraffet tog fart på allvar.

1921 avskaffades dödsstraffet för civila brott i Sverige.
Många såg Amalthea-fallet som en del av den processen – en situation där samhället insåg att dödsstraff var en omodern och orättvis påföljd.

Slutsats

Amaltheamännen blev både symboler för arbetarkampen och för den förändring som skedde i Sverige under tidigt 1900-tal. Deras benådning var en naturlig konsekvens av att opinionen svängde, att Sverige utvecklades mot ett mer demokratiskt samhälle och att deras straff ansågs vara alltför hårt i förhållande till deras avsikter.

Benådningen av Nilsson, Stern och Rosberg var ett erkännande av att Sveriges arbetarrörelse hade vuxit sig stark nog att inte längre ignoreras – och att rättvisan ibland kräver mer än bara lagens bokstav.