År 1772 genomförde kungen Gustav III en dramatisk maktövertagning som förändrade Sveriges politiska landskap. Genom Gustav III:s statskupp bröts frihetstidens riksdagsvälde, och kungen återtog makten genom en ny regeringsform. Händelsen markerade slutet på decennier av partistrider och korruption, men blev också början på en tid präglad av upplysning, reformer och starkt kungligt inflytande.
Bakgrunden till statskuppen
Frihetstiden, som hade varat sedan 1720, kännetecknades av riksdagens dominans. Men makten låg i praktiken hos partierna hattar och mössor, som ofta styrde genom intriger och utländskt inflytande. Systemet hade lett till missnöje bland både folket och delar av adeln.
Gustav III, som blev kung 1771, hade vuxit upp präglad av upplysningens idéer. Han var beläst, konstintresserad och ville reformera landet. Men han insåg snabbt att riksdagens makt hindrade honom från att genomföra förändringar. När riksdagen dessutom präglades av kaos och oenighet såg han sin chans att agera.
Genomförandet av statskuppen
Den 19 augusti 1772 samlade Gustav III sina trupper i Stockholm. Han höll ett tal där han beskrev riksdagens missbruk av makt och förklarade att nationen hotades av inre splittring. Därefter marscherade han till riksdagshuset och ställde ledamöterna inför ett ultimatum: acceptera en ny regeringsform eller riskera blodspillan.
Under trycket av den militära närvaron tvingades riksdagen ge efter. Gustav kunde på så sätt genomföra sin kupp utan att ett skott avlossades. Händelsen hyllades av många samtida, som såg honom som en räddare från partiväldets förfall.
Den nya regeringsformen
Efter Gustav III:s statskupp antogs en ny regeringsform. Den gav kungen betydligt större makt än tidigare. Han fick ensamrätt att utse ämbetsmän, leda utrikespolitiken och styra rikets finanser. Riksdagen fanns kvar, men dess roll försvagades kraftigt.
Kungen betonade dock att han inte införde ett envälde i traditionell mening. Han framställde sig själv som en ”upplyst monark” som skulle regera för folkets bästa, i enlighet med tidens idéer om upplyst despotism.
Reformer och kultur
Under Gustav III:s tid som kung genomfördes en rad reformer. Han stärkte rättssäkerheten genom att avskaffa tortyr vid förhör, han främjade religionsfrihet för vissa minoriteter och han arbetade för att stärka böndernas ställning i samhället.
Kungen var också en stor kulturmecenat. Han grundade Svenska Akademien, stödde teater, opera och konst, och gjorde hovet till ett centrum för kulturliv och upplysning. Detta bidrog till att Sverige fick en kulturell guldålder under hans tid.
Motstånd och motsättningar
Trots sina reformer mötte Gustav III motstånd. Många inom adeln ansåg att han gått för långt i att begränsa deras makt. De såg statskuppen som en kränkning av deras privilegier och var oroade över kungens centralisering.
Mot slutet av hans regeringstid växte missnöjet, särskilt efter att han inlett krig mot Ryssland 1788. Adeln bildade en konspiration som slutligen ledde till mordet på Gustav III vid maskeradbalen i Stockholm 1792.
Arvet efter statskuppen
Gustav III:s statskupp har fått en central plats i svensk historia. Den innebar slutet för frihetstidens parlamentariska experiment och återinförde en stark kungamakt. Samtidigt öppnade den för reformer som moderniserade Sverige kulturellt och juridiskt.
Kuppen har därför tolkats både som ett steg tillbaka mot envälde och som en nödvändig räddning ur politiskt kaos. Oavsett perspektiv står det klart att den formade Sverige i grunden och att Gustav III framstår som en av de mest karismatiska och kontroversiella monarkerna.
Viktiga följder av Gustav III:s statskupp:
- Riksdagens makt försvagades kraftigt
- Kungen återtog kontrollen över rikets styre
- En rad reformer inom rättsväsende och samhälle genomfördes
- Svenskt kulturliv blomstrade under hans beskydd
- Adeln började organisera motstånd som slutade med kungens död