En prins med starka band till folket
Karl Ludvig Eugen föddes den 3 maj 1826 på Stockholms slott som son till Oscar I och drottning Josefina av Leuchtenberg. Han var äldst i syskonskaran och blev därmed kronprins redan vid födseln.
Uppväxten präglades av både disciplin och bildning. Han fick undervisning i språk, militärstrategi, statskunskap och historia, men han var inte lika plikttrogen elev som sina föregångare i kungahuset. Istället utvecklade han tidigt en karisma och humor som skulle göra honom populär bland vanligt folk.
Vägen till tronen
När fadern Oscar I blev svårt sjuk tog Karl över som regent i praktiken redan innan han formellt besteg tronen. 1859, vid 33 års ålder, kröntes han till kung av Sverige och Norge under namnet Karl XV.
Han kom snabbt att kallas ”folkets kung” tack vare sin jovialiska personlighet och sitt sätt att möta människor. Han hade ett enkelt tilltal och uppskattade att resa runt i landet för att träffa befolkningen.
En folkkär monark
Karl XV var en av de mest folkkära kungarna i svensk historia. Han hade en naturlig charm, berättade gärna historier och umgicks med människor ur olika samhällsklasser.
Han var också känd för sitt intresse för kultur och konst. Själv målade han akvareller och stödde konstnärer och författare. Under hans tid blomstrade det kulturella livet i Sverige, och han var nära vän med flera konstnärer i tidens kretsar.
Hans humor och öppenhet gjorde honom populär, men ibland ansågs han alltför lättsam för sitt ämbete. Hans regeringstid präglades därför av en balans mellan hans folklighet och de politiska realiteterna.
Politiska reformer
Karl XV:s tid på tronen sammanföll med en period av stora förändringar i Sverige och Norge.
En av de viktigaste reformerna var kommunallagen 1862, som lade grunden för ett modernt lokalt självstyre i både stad och landsbygd. Detta stärkte demokratin och gav medborgarna större inflytande över sina egna samhällen.
Han stöttade också reformer inom utbildning, infrastruktur och jordbruk. Järnvägarna byggdes ut, vilket knöt samman landet på ett nytt sätt och bidrog till den ekonomiska utvecklingen.
Unionen mellan Sverige och Norge
Karl XV var kung över både Sverige och Norge, och relationen mellan länderna var ofta spänd. Han försökte balansera de båda rikenas intressen och hade en mer lyhörd attityd än vissa av sina föregångare.
I Norge var han relativt populär och ansågs stå närmare det norska folket än många andra svenska kungar. Ändå kvarstod motsättningarna kring unionens villkor, något som senare skulle leda till upplösningen 1905.
Personliga drag och livsstil
Karl XV var känd för sin frispråkighet och ibland ganska bohemiska livsstil. Han tyckte om jakt, ridning och konst, men var också berömd för sitt sällskapliga liv.
Han hade ett rykte om sig att vara kvinnotjusare, och flera kärleksaffärer har tillskrivits honom. Detta gav honom både kritik och mytstatus i samtiden. Samtidigt var han gift med drottning Lovisa av Nederländerna, med vilken han fick dottern Lovisa, som senare blev drottning av Danmark.
Trots vissa skandaler var Karl XV:s personlighet en stark tillgång. Hans folklighet gjorde att han fick ett särskilt band till befolkningen, något som blev tydligt under hans många resor genom landet.
Relation till riksdagen
Politiskt var Karl XV tvungen att förhålla sig till en tid då riksdagen fick allt större makt. Det gamla ståndsriksdagen avskaffades 1866 och ersattes med en tvåkammarriksdag, vilket var ett stort steg mot modern demokrati.
Karl accepterade reformerna, även om han inte alltid var helt entusiastisk. Hans förmåga att samarbeta och undvika konflikter bidrog dock till att övergången skedde relativt smidigt.
Karl XV:s sista år
Karl XV:s hälsa försämrades under 1860-talet. Trots detta fortsatte han att resa och möta sina undersåtar. Han ville vara en närvarande kung, och hans sista år präglades av samma folklighet som tidigare.
Han avled den 18 september 1872 på Malmö slott, endast 46 år gammal. Hans död kom plötsligt och sörjdes djupt av både svenskar och norrmän.
Han begravdes i Riddarholmskyrkan i Stockholm, där hans grav än idag vittnar om en kung som älskades av folket.
Arvet efter Karl XV
Karl XV:s arv ligger främst i hans folkliga framtoning och hans stöd till viktiga reformer. Han var ingen radikal politiker, men han accepterade den demokratiska utvecklingen och bidrog till att modernisera landet genom att stödja kommunallagar, infrastruktur och utbildning.
Han var också en kulturell kung som gynnade konst och litteratur, och hans personlighet satte avtryck i samtiden.
Karl XV i historien
I historieskrivningen har Karl XV ofta fått epitetet ”folkets kung”. Han var en monark som inte satte sig på piedestal, utan som uppskattade att vara nära sitt folk.
Hans regeringstid blev en bro mellan det gamla ståndssamhället och den framväxande demokratin. Han var ingen stor politisk tänkare, men han förstod tidens behov av förändring och visade respekt för folkets vilja.