När Landsorganisationen i Sverige, LO, grundades 1898 markerade det en ny era för den svenska arbetarrörelsen. Fackföreningar hade tidigare funnits i olika branscher och städer, men nu samlades de under ett gemensamt tak. LO bildas 1898 blev en historisk milstolpe som gav arbetarklassen en starkare röst och skapade förutsättningar för kollektiv styrka, bättre arbetsvillkor och en allt större politisk betydelse.
Bakgrunden: arbetarrörelsens första steg
Sverige befann sig under slutet av 1800-talet i snabb förändring. Industrialiseringen hade omvandlat landet från ett jordbrukssamhälle till en växande industrination. Städerna fylldes av fabriker, sågverk och verkstäder, och människor flyttade i stora skaror från landsbygden för att arbeta i industrin.
Arbetsvillkoren var ofta hårda. Dagarna var långa, lönerna låga och säkerheten obefintlig. Arbetarna hade ingen rätt till semester, sjukförsäkring eller pension, och de kunde när som helst avskedas.
I denna situation började arbetarna organisera sig i lokala fackföreningar. Typografer, snickare och murare var bland de första att bilda yrkesförbund, men länge saknades en central organisation som kunde samordna och stärka rörelsen.
Vägen mot en landsorganisation
Under 1880- och 1890-talen växte insikten om att fackföreningarna behövde en gemensam röst. Arbetsgivarna började själva organisera sig i föreningar för att stå emot strejker och krav på bättre villkor. Detta gjorde det tydligt att även arbetarna behövde samlas.
I Danmark hade en landsorganisation bildats 1898, och den svenska arbetarrörelsen inspirerades av detta exempel. Diskussionerna ledde fram till att man i Stockholm i augusti 1898 höll en kongress där 41 fackförbund och 8 lokala organisationer deltog.
Där beslutade man att bilda Landsorganisationen i Sverige, förkortat LO.
De första åren
När LO bildas 1898 hade organisationen runt 50 000 medlemmar. Det var en blygsam början, men snabbt växte antalet. Bara tio år senare hade medlemsantalet tredubblats.
LO:s uppgift var att samordna de olika fackförbundens arbete, driva frågor gemensamt och skapa en fond för att kunna stötta strejkande medlemmar. Genom denna solidaritet fick arbetarna en helt ny styrka.
Den första tiden präglades av hårda konflikter. Strejker och lockouter var vanliga, och arbetsgivarna försökte ofta knäcka facken. Men LO visade att arbetarna stod starkare tillsammans än var och en för sig.
Samarbete med socialdemokratin
En central del av LO:s historia är dess nära samarbete med det socialdemokratiska partiet, som hade bildats 1889. Både LO och partiet hade rötter i arbetarrörelsen och delade mål om bättre villkor, rösträtt och sociala reformer.
Detta samarbete utvecklades till den så kallade ”facklig-politiska samverkan”. LO blev partiets viktigaste bas, och Socialdemokraterna blev rörelsens politiska gren. Tillsammans skulle de komma att forma svensk politik under stora delar av 1900-talet.
En demokratiskola
LO bildas 1898 var inte bara en fråga om arbetsvillkor, utan också om demokrati. Inom fackföreningarna fick människor som tidigare stått utanför det politiska livet möjlighet att delta i möten, fatta beslut och lära sig organisera sig.
Detta bidrog till en bredare demokratisk kultur i Sverige. När rösträttsstriderna tog fart under 1900-talets början var LO och dess medlemmar en av de starkaste krafterna för allmän rösträtt.
LO:s betydelse i samhället
Med tiden blev LO en av de mäktigaste organisationerna i Sverige. Det som började som en sammanslutning av arbetarförbund utvecklades till en central aktör i allt från löneförhandlingar till politiska beslut.
LO:s roll i de stora avtalen mellan arbetsmarknadens parter, särskilt Saltsjöbadsavtalet 1938, blev avgörande för den svenska modellen. Genom samförstånd och kollektivavtal skapades ett arbetsliv där konflikter kunde lösas genom förhandling istället för strejker.
Men redan från starten 1898 lades grunden för detta inflytande.
Arvet efter 1898
När vi idag ser tillbaka på LO bildas 1898 blir det tydligt vilken enorm betydelse denna händelse fick. Den gav arbetarklassen en organiserad kraft, satte press på arbetsgivare och politiker och banade väg för reformer som arbetstidsförkortning, semester och sociala trygghetssystem.
Utan LO hade Sveriges arbetsliv och politik sett helt annorlunda ut.
Viktiga följder av LO:s bildande 1898:
- Fackföreningarna fick en gemensam centralorganisation
- Arbetarnas strejker och krav kunde samordnas
- En stark facklig-politiskt samverkan med socialdemokratin växte fram
- Organisationen blev en demokratiskola för arbetarklassen
- Grunden lades för den svenska modellen