När det Svenska socialdemokratiska arbetarepartiet (SAP) bildades 1889 var det ett litet parti i utkanten av den politiska makten. Men under de första åren av 1900-talet fick partiet sitt verkliga genombrott. Genom facklig-politiskt samarbete, tydliga krav på rösträtt och sociala reformer samt en stark folkrörelsebas växte SAP till en dominerande kraft. Svenska socialdemokratiska arbetarepartiet får genomslag blev startpunkten för en politisk resa som kom att forma Sverige under hela 1900-talet.
Arbetarrörelsens rötter
Partiets framgångar kan inte förstås utan bakgrunden i den bredare arbetarrörelsen. Under slutet av 1800-talet hade fackföreningar växt fram i många branscher. Typografer, byggnadsarbetare och metallare hade organiserat sig, och 1898 grundades LO som en central sammanslutning för arbetare.
Den sociala verkligheten för arbetarklassen var hård. Fabriksarbetare jobbade ofta 12 timmar om dagen, barnarbete var vanligt och lönerna räckte knappt till det nödvändigaste. Samtidigt saknades sociala skyddsnät. Sjukdom, arbetslöshet eller ålderdom innebar ofta misär.
Det var ur denna miljö som den svenska socialdemokratin växte fram. Inspirerad av socialismen i Tyskland och andra länder organiserade man sig i politiska klubbar och fackföreningar.
Partiets grundande
SAP grundades 1889 i Stockholm av en grupp fackliga aktivister och socialister. Bland pionjärerna fanns August Palm, som rest runt i landet och spridit socialismens idéer, samt Hjalmar Branting, som snart skulle bli partiets ledande gestalt.
De första åren var svåra. Partiet mötte hårt motstånd från både staten, arbetsgivare och konservativa krafter. Medlemmar kunde avskedas eller svartlistas om de engagerade sig politiskt.
Trots detta växte partiet långsamt, och genom fackföreningarna fick det en stark bas bland arbetarna.
Rösträttsfrågan som drivkraft
När Svenska socialdemokratiska arbetarepartiet får genomslag kring sekelskiftet 1900 berodde det till stor del på att man satte rösträtten i centrum.
Vid denna tid hade endast en minoritet av männen rösträtt, och rösträtten var knuten till inkomst och egendom. Arbetare och fattiga stod helt utanför. Kvinnor saknade helt politiskt inflytande.
Socialdemokratin drev därför kravet på allmän och lika rösträtt som sin viktigaste fråga. Detta gjorde partiet relevant för stora grupper i samhället som tidigare varit utestängda från politiken.
Hjalmar Branting – en samlande ledare
En nyckelgestalt i partiets framgång var Hjalmar Branting. Han var intellektuell, journalist och skicklig talare. Branting lyckades formulera partiets idéer på ett sätt som tilltalade både arbetare och bredare lager av befolkningen.
1902 valdes han in i riksdagen som socialdemokratins första representant. Hans närvaro i parlamentet gav partiet legitimitet och en plattform för att driva sina frågor.
Branting såg också värdet av kompromisser och samarbete. Till skillnad från mer radikala socialister ville han arbeta inom det parlamentariska systemet för att steg för steg förbättra arbetarnas villkor.
Strejker och massrörelser
Under de första åren av 1900-talet kombinerade socialdemokratin politisk kamp med facklig organisering. Massdemonstrationer för rösträtt arrangerades, och strejker blev ett sätt att sätta press på arbetsgivarna.
1902 organiserades en stor generalstrejk för rösträtt, som visade partiets mobiliseringsförmåga. Även om strejken inte gav omedelbara resultat markerade den en ny styrka i arbetarrörelsen.
Samtidigt började partiet vinna mandat i kommuner och landsting, vilket gav erfarenhet av praktiskt politiskt arbete.
Genombrottet i valet 1905
Det första stora politiska genombrottet kom i valet 1905, då SAP fick 87 000 röster och 15 mandat i andra kammaren. Det gjorde partiet till en av de större politiska krafterna i riksdagen.
Genombrottet sammanföll med unionsupplösningen mellan Sverige och Norge. Socialdemokraterna spelade en viktig roll i att hålla tillbaka de krafter som ville lösa konflikten med militära medel. Branting och partiet betonade vikten av fredlig lösning, vilket stärkte deras trovärdighet.
Facklig-politisk samverkan
När Svenska socialdemokratiska arbetarepartiet får genomslag kring sekelskiftet var det också tack vare den nära kopplingen till fackföreningarna. Samarbetet mellan LO och SAP blev unikt i svensk politik.
Genom facken mobiliserades arbetare till att rösta på socialdemokratin, och genom partiet kunde fackens krav föras in i riksdagen. Detta dubbla grepp gav arbetarrörelsen en kraft som inga andra partier kunde matcha.
Ideologi och politik
Partiets program betonade både socialismens långsiktiga mål och de omedelbara kraven på reformer. På lång sikt ville man omvandla samhället i socialistisk riktning, men på kort sikt handlade det om:
- allmän rösträtt
- åtta timmars arbetsdag
- bättre arbetsmiljö
- sociala försäkringar
Denna kombination av vision och konkreta krav gjorde att partiet kunde samla både radikala och mer pragmatiska anhängare.
Motstånd och kritik
Partiets framgångar väckte motstånd. Konservativa och liberaler fruktade att socialdemokratin skulle leda till revolution eller oreda. Arbetsgivare försökte bekämpa partiet genom lockouter och svartlistning.
Även inom arbetarrörelsen fanns splittring. Mer radikala grupper tyckte att SAP gick för långsamt fram och kompromissade för mycket. Denna spänning skulle senare leda till bildandet av kommunistpartiet.
Arvet efter genombrottet
När vi ser tillbaka på tiden kring sekelskiftet står det klart att Svenska socialdemokratiska arbetarepartiet får genomslag under dessa år. Partiet gick från att vara en marginaliserad rörelse till att bli en central aktör i svensk politik.
Detta genombrott lade grunden för 1900-talets politiska utveckling, där socialdemokratin kom att dominera under större delen av seklet. Genom reformer, kompromisser och massmobilisering byggde partiet det som senare kom att kallas folkhemmet.
Viktiga följder av socialdemokratins genombrott:
- Hjalmar Branting blev partiets första riksdagsledamot 1902
- Massrörelser och generalstrejker satte press på makten
- Valframgångarna 1905 etablerade partiet som en kraft i riksdagen
- Facklig-politisk samverkan med LO stärkte rörelsen
- Kravet på rösträtt blev en gemensam kamp för hela arbetarklassen