Sverige på tröskeln till industrialisering
När man talar om arbetarrörelsens historia i Sverige hamnar ofta namn som August Palm, Hjalmar Branting och storstrejken 1909 i fokus. Men långt innan arbetarna kunde börja organisera sig politiskt eller fackligt fanns det ett system som styrde människors arbete och vardag i grunden: skräväsendet. Att förstå varför och hur skråväsendet avskaffades mellan 1846 och 1864 är avgörande för att förstå förutsättningarna för hela den moderna arbetarrörelsens framväxt.
Skråväsendet hade styrt hantverk, yrken och näringar i städerna sedan medeltiden. Varje yrkesgrupp hade sitt skrå – exempelvis skomakare, bagare, smeder – som reglerade vem som fick arbeta, hur många som fick utöva yrket i en stad och vilka regler som gällde för lärlingar, gesäller och mästare. Det gav stabilitet men innebar också starka begränsningar. Fri konkurrens fanns inte, och det var svårt för nya grupper, särskilt fattiga, kvinnor eller människor från landsbygden, att ta sig in i hantverksyrkena.
När industrialiseringen började göra sitt intåg i Sverige på 1800-talet blev skråväsendet alltmer otidsenligt. Fabriker och nya produktionssätt passade dåligt in i de gamla skråreglerna. Kraven växte på att avskaffa systemet och ersätta det med en mer liberal arbetsmarknad.
Skråväsendets rötter och funktion
Skråväsendet hade sina rötter i medeltiden och fungerade länge som ett slags kombination av yrkesorganisation, kartell och socialt skyddsnät. Varje skrå kontrollerade vilka som kunde bli mästare, fastställde priser, reglerade arbetsvillkor och ordnade utbildning genom lärlingssystemet. Det hade också en social funktion, med religiösa högtider, begravningshjälp och stöd till medlemmarna.
Men på 1800-talet började systemet alltmer framstå som ett hinder. Det gynnade etablerade mästare på bekostnad av gesäller och lärlingar. Det hindrade innovation och expansion, särskilt inom de nya industrierna. Dessutom skapade det en skarp gräns mellan stad och landsbygd – på landet fick folk ofta inte bedriva hantverk som var reserverat för stadens skrån.
För de många människor som stod utanför systemet, inte minst kvinnor och fattiga, blev skråväsendet en symbol för orättvisor och privilegier.
Reformvinden blåser in
Under 1800-talets första hälft började liberala idéer få fäste i Sverige. Handel och näringsfrihet sågs som en väg till ekonomisk tillväxt. I Europa hade många länder redan börjat avskaffa skråväsendet, och pressen ökade även på Sverige.
Ett första steg togs 1846, när Fabriks- och hantverksordningen infördes. Den avskaffade i praktiken skråna som juridiska personer, men många av deras regler levde kvar i modifierad form. Gesällerna fick större frihet att utöva sina yrken, men systemet var fortfarande starkt reglerat.
Reformen 1846 var kompromissartad och möttes både av jubel och kritik. För vissa innebar den nya möjligheter, för andra hot mot deras etablerade positioner.
Avskaffandet 1864
Det avgörande året blev 1864, då den nya Näringsfrihetsförordningen antogs. Den avskaffade i praktiken alla rester av skråväsendet. Nu fick varje svensk man och kvinna rätt att starta företag och bedriva näringsverksamhet, oavsett yrke och bostadsort.
Detta var en revolution för arbetslivet i Sverige. Nu kunde hantverkare starta egen verksamhet utan att först bli antagna av ett skrå. Kvinnor fick rätt att driva företag utan särskilt tillstånd (även om de fortfarande var omyndiga om de var gifta). På landsbygden kunde människor nu fritt utöva yrken som tidigare varit reserverade för städerna.
Näringsfrihetsförordningen blev en symbol för det nya liberala Sverige och öppnade dörren för en modern arbetsmarknad.
Konsekvenser för arbetare och arbetsgivare
Avskaffandet av skråväsendet innebar större frihet, men också större osäkerhet. Under skråsystemet hade gesäller och lärlingar åtminstone haft reglerade villkor, även om dessa ofta gynnade mästarna. Med näringsfriheten försvann många av dessa regleringar, vilket gjorde arbetarna mer utlämnade åt arbetsgivarnas villkor.
För arbetarrörelsen innebar detta att behovet av nya former av organisering blev tydligt. Fackföreningar började växa fram för att ersätta de funktioner som skråna tidigare haft – att förhandla om löner, villkor och yrkets regler. På så vis kan man säga att skråväsendets avskaffande var en förutsättning för fackföreningsrörelsens framväxt.
För arbetsgivarna innebar reformen större möjligheter att expandera, anställa fler och utnyttja den billiga arbetskraft som flyttade in från landsbygden. Detta ledde till en stark industrialisering under slutet av 1800-talet, men också till nya konflikter mellan arbete och kapital.
Fördjupning: Kvinnors situation
En särskilt viktig aspekt av 1864 års reform var kvinnornas ställning. Under skråväsendet hade kvinnor varit kraftigt begränsade i sitt deltagande i yrkeslivet. Vissa enkefruars rätt att fortsätta sin avlidne makes verksamhet fanns, men annars var möjligheterna små.
Näringsfrihetsförordningen öppnade dörrar för kvinnor att starta egna verksamheter inom exempelvis textil, handel och hushållsnära tjänster. Även om samhället fortfarande begränsade kvinnor på många sätt, var detta ett viktigt steg mot en mer jämställd arbetsmarknad.
Kvinnors nya position blev också en del av arbetarrörelsens kamp längre fram. De långa arbetsdagarna i textilfabrikerna, de låga lönerna och barnarbetet blev centrala frågor som drevs av fackföreningar och politiska rörelser.
Fördjupning: Från skrå till fack
Det finns en direkt linje mellan skråväsendet och den fackliga organiseringen. Båda hade som syfte att reglera yrkeslivet och skapa trygghet för sina medlemmar. Skillnaden låg i perspektivet. Skråna var till för mästarnas intressen och byggde på privilegier, medan fackföreningarna växte fram ur arbetarnas behov av skydd och rättvisa.
Efter 1864 började arbetare på allvar organisera sig i föreningar och klubbar som senare blev de första facken. Det dröjde inte länge förrän dessa började samarbeta nationellt, vilket till slut ledde till bildandet av LO 1898.
Skråväsendets avskaffande som symbol
Avskaffandet av skråväsendet 1864 kan därför ses som en brytpunkt. Det var slutet på ett gammalt system som byggde på privilegier och begränsningar, och början på en modern arbetsmarknad präglad av både frihet och konflikter.
Det blev också en symbol för det nya Sverige som växte fram: mer liberalt, mer industrialiserat, och med nya samhällsgrupper som skulle börja göra sina röster hörda.
För arbetarrörelsen var detta startskottet för en lång kamp. När de gamla regleringarna försvann behövde arbetarna själva skapa sina egna organisationer och sina egna regler. Det var början på en resa som skulle leda fram till storstrejken 1909, rösträttsstriderna och slutligen allmän rösträtt 1921.