Den internationella bakgrunden
Den första maj är idag starkt förknippad med arbetarrörelsen och kampen för rättvisa villkor. Men för att förstå varför den första svenska 1 maj-demonstrationen 1890 blev en sådan milstolpe, måste man se den internationella bakgrunden.
I USA hade fackföreningsrörelsen länge kämpat för åtta timmars arbetsdag. Kravet kulminerade i strejker och demonstrationer 1886, bland annat i Chicago där den så kallade Haymarketmassakern inträffade. Händelsen fick enorm symbolisk betydelse världen över och blev startskottet för att 1 maj skulle bli arbetarrörelsens internationella högtidsdag.
Vid Andra internationalen i Paris 1889 beslutade man att den 1 maj 1890 skulle hållas en samordnad internationell demonstration för åtta timmars arbetsdag. Beslutet nådde snabbt även Sverige, där den unga arbetarrörelsen såg sin chans att visa styrka.
Arbetarrörelsen i Sverige vid 1890
Vid slutet av 1880-talet var arbetarrörelsen i Sverige fortfarande ung men växande. Fackföreningar hade bildats i flera städer, och Socialdemokratiska arbetarepartiet hade grundats året innan, 1889. Arbetarna hade ännu mycket svag ställning gentemot arbetsgivarna, men viljan till organisering var stark.
För många var åtta timmars arbetsdag inte bara en fråga om arbetstid, utan om värdighet och mänskliga rättigheter. I en tid då arbetsdagar på 10–12 timmar var vanliga, och då arbetare slet sex dagar i veckan, var kravet revolutionerande.
Den svenska arbetarrörelsen var fast besluten att delta i den internationella manifestationen – och 1 maj 1890 blev startpunkten.
Första maj i Stockholm
Den mest kända demonstrationen 1890 ägde rum i Stockholm, där tusentals arbetare samlades. De marscherade genom staden under ordnade former, med fanor, plakat och sånger. Kravet var tydligt: ”Åtta timmars arbetsdag!”.
Att arbetare öppet gick ut på gatorna och demonstrerade var i sig en kraftfull markering. Det var första gången som en så stor massmanifestation organiserades av arbetarrörelsen i Sverige. Tidigare hade protester ofta varit spontana eller lokala, men nu stod man tillsammans, organiserade och internationellt samordnade.
Många av deltagarna riskerade repressalier. Arbetsgivare såg inte med blida ögon på att deras arbetare marscherade under socialistiska paroller. Trots detta var entusiasmen enorm och dagen blev en manifestation av styrka och framtidstro.
Första maj i resten av landet
Det var inte bara i Stockholm som 1 maj uppmärksammades. Även i andra städer och industrisamhällen hölls demonstrationer och möten. I Malmö, Göteborg, Sundsvall och Norrköping samlades arbetare för att lyssna till tal, marschera i tåg och uttrycka sina krav.
Även om antalet deltagare varierade från plats till plats, markerade händelsen en ny nivå av organisering. Arbetare i hela landet kände sig del av en större rörelse, sammanlänkad inte bara inom Sverige utan över nationsgränserna.
Reaktioner och motstånd
Reaktionerna på 1 maj 1890 var blandade. Inom arbetarrörelsen hyllades dagen som en historisk seger. Den visade att arbetarna kunde samlas, tala med en röst och påverka den offentliga debatten.
Men från arbetsgivare, konservativa krafter och stora delar av pressen kom stark kritik. Demonstrationerna beskrevs som samhällsfarliga och revolutionära. Många var rädda för att arbetarrörelsen skulle inspireras av revolutionerna på kontinenten.
Trots detta bidrog den första 1 maj-demonstrationen till att frågan om arbetstider och arbetsvillkor på allvar sattes på den politiska agendan i Sverige.
Fördjupning: Åtta timmars arbetsdag som symbol
Varför just åtta timmar? Parollen som spreds internationellt var:
”Åtta timmars arbete, åtta timmars fritid, åtta timmars vila.”
Det var en vision om balans i livet – något som för många arbetare på den tiden framstod som en ouppnåelig dröm. För de flesta handlade vardagen om att arbeta så länge kroppen orkade för att klara försörjningen.
Genom att kräva åtta timmars arbetsdag markerade arbetarna inte bara ett krav på bättre villkor, utan också en mänsklig rätt att leva värdiga liv med tid för familj, vila och bildning.
Fördjupning: Symbolens långsiktiga kraft
Första maj 1890 blev inte slutet på kampen, utan början. Det skulle dröja många decennier innan åtta timmars arbetsdag infördes fullt ut i Sverige, men dagen visade att arbetarna hade funnit en form för massmobilisering.
År 1890 blev startskottet för traditionen att varje år samlas den 1 maj. Demonstrationerna växte i styrka och betydelse, och 1938 blev 1 maj en officiell helgdag i Sverige – det första landet i världen att ge dagen denna status.
Det som började som en manifestation i protest mot långa arbetsdagar blev med tiden en symbol för arbetarrörelsens enhet och styrka, och ett av de tydligaste uttrycken för dess kultur och identitet.
Första maj 1890 som vändpunkt
När man ser tillbaka på arbetarrörelsens historia i Sverige är 1 maj 1890 en avgörande vändpunkt. Det var dagen då rörelsen gick från att vara en samling av föreningar, talare och lokala initiativ till att bli en bred, internationell kraft.
Den visade arbetarna sin egen styrka. Den visade arbetsgivare och makthavare att arbetarna inte längre tänkte tiga. Och den visade att idéer och solidaritet kunde korsa nationsgränser.