När man talar om den svenska arbetarrörelsens rötter är ett namn omöjligt att bortse från: August Palm. Med sin karaktäristiska retorik, okuvliga vilja och okuvliga tro på socialismens idéer lade han grunden för den svenska socialdemokratin och blev en levande symbol för arbetarklassens politiska uppvaknande i Sverige.
Född i fattigdomens tecken 1849 i Södra Möckleby på Öland, var Palm långt ifrån någon privilegierad son av sin tid. Han utbildade sig till skräddare och begav sig tidigt ut i Europa för att arbeta, bland annat i Tyskland och Danmark. Det var också i dessa miljöer, i kontakten med den framväxande kontinentala socialismen, som hans politiska medvetenhet växte fram.
Socialismens röst når Sverige
Det verkliga startskottet för svensk socialism kom den 6 november 1881, när August Palm höll sitt legendariska tal ”Vad vilja socialisterna?” på hotell Stockholm i Malmö. Det blev första gången ett offentligt socialistiskt tal hölls i Sverige – och det väckte både hopp och bestörtning.
”Det var inte bara ett tal – det var en tändande gnista,” skrev en samtida i efterhand. Tidningarna rasade, borgerskapet rynkade på näsan, men Sveriges arbetare började lyssna.
Palm reste därefter land och rike runt, ofta till hätska protester, ibland till applåder, alltid med målet att organisera arbetarklassen politiskt. Han höll tusentals föreläsningar, startade klubbar och tidningar och grundade så småningom den första socialistiska tidningen i Sverige: Social-Demokraten, 1885.
En radikal men ofta ensam pionjär
Trots sin roll som pionjär var Palm en kontroversiell gestalt även inom den tidiga arbetarrörelsen. Han var frispråkig, ofta hård i tonen och vägrade kompromissa. Det gjorde honom både älskad och isolerad. När Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) grundades 1889, en milstolpe i svensk politisk historia, var det till stor del tack vare Palms långa förarbete – men han själv hamnade snart i bakgrunden.
Palm motsatte sig det som han såg som partiets glidning mot parlamentarism och kompromisser. Han trodde på massornas direkta kamp, inte på riksdagens långsamma maskineri. Hans förhållande till partiledningen blev ansträngt, och han fick aldrig någon ledande roll i SAP.
Arbetarrörelsens evige agitator
Palm levde sitt liv i kampens tecken. Han försörjde sig länge som föreläsare, skribent och redaktör, men det var ingen väg till välstånd. Han dog 1922, fattig och i stort sett bortglömd av många av de institutioner han själv varit med att skapa.
Men hans arv skulle leva vidare.
I efterhand har Palm blivit en av de mest ikoniska gestalterna i svensk politisk historia. Utan hans vision, envishet och mod hade det förmodligen dröjt mycket längre innan en svensk socialdemokratisk rörelse tog form. Hans gärning var avgörande i en tid då arbetare saknade både rösträtt och representation.
En socialist med patos och passion
August Palm var ingen akademiker, ingen strateg – han var en känslomänniska, en eldsjäl. Hans tro på socialismen vilade inte bara på teori, utan på en moralisk övertygelse om rättvisa, solidaritet och människovärde.
Han drevs av idén att arbetarklassen kunde och borde ta makten över sin egen framtid – inte genom våld, utan genom organisering, bildning och kamp. Han ville göra politiken tillgänglig för dem som dittills bara varit föremål för den.
August Palm i vår tid
Det är svårt att tänka sig en svensk politisk karta utan August Palm. I dag är många av hans idéer självklara: allmän rösträtt, sociala rättigheter, jämlikhet. Men i hans egen tid var det farliga tankar. Det krävdes en orädd röst för att våga säga dem högt.
August Palm var den rösten.