Ett arv att förvalta
Sten Svantesson Sture, mer känd som Sten Sture den yngre, föddes 1493 i Östergötland. Han tillhörde den mäktiga Stureätten, som redan spelat en avgörande roll i Sveriges kamp för självständighet under Kalmarunionens tid.
Hans far Svante Nilsson hade varit riksföreståndare, och farfadern Nils Bosson Sture hade varit en av hjältarna vid Brunkeberg. När fadern dog 1512 var Sten bara 19 år gammal, men han valdes ändå till ny riksföreståndare.
Han fick alltså tidigt bära ansvaret för ett rike som var splittrat mellan unionister – som ville återförena Sverige med Danmark – och självständighetsanhängare.
Ung ledare i oroliga tider
Trots sin ungdom visade Sten Sture en ovanlig handlingskraft. Han försökte balansera olika grupper i riksrådet och vinna stöd bland bönder och borgare. Liksom sin äldre namne, Sten Sture den äldre, sökte han bred folklig förankring.
Hans styre präglades dock av ständiga konflikter med de adliga släkter som stödde den danske kungen Kristian II. Denna maktkamp skulle komma att prägla hela hans tid som riksföreståndare.
Konflikten med Kristian II
Kristian II av Danmark, som i efterhand fått öknamnet ”Kristian Tyrann”, hade som mål att återupprätta Kalmarunionen under dansk dominans. Han såg Sten Sture som sitt största hinder.
1517 inledde Kristian militära fälttåg mot Sverige, men Sten Sture lyckades slå tillbaka. Vid slaget vid Vädla 1517 och slaget vid Brännkyrka 1518 besegrade de svenska styrkorna de danska.
Trots framgångarna var kampen långt ifrån över. Unionisterna inom Sverige fortsatte att intrigera, och kyrkan, under ärkebiskop Gustav Trolle, tog ställning mot Sten Sture.
Uppgörelsen vid Åsunden
Den avgörande striden kom 1520. Kristian II hade samlat en stor dansk här och mötte Sten Sture den yngre vid Åsunden nära Ulricehamn i januari samma år.
Under slaget träffades Sten Sture av en kanonkula som krossade hans ben. Han fördes bort från slagfältet, men hans armé blev demoraliserad och förlorade striden.
Sten Sture avled några veckor senare, den 3 februari 1520, på Mälarens is under transport till Stockholm. Hans kropp fördes till Svartsjö slott och senare till Uppsala domkyrka.
Eftermälet och Stockholms blodbad
Sten Stures död öppnade vägen för Kristian II:s seger. Samma år intog Kristian Stockholm och kröntes till svensk kung.
Men hans seger blev kortvarig. Kort efter kröningen iscensatte han det ökända Stockholms blodbad, där över 80 svenska adelsmän och borgare avrättades, många av dem Stureanhängare. Även Sten Stures lik grävdes upp och brändes på bål tillsammans med hans hustru Kristina Gyllenstierna och andra motståndares kvarlevor.
Detta brutala agerande väckte enormt hat mot Kristian och ledde i förlängningen till att Gustav Vasa kunde resa sig och befria Sverige några år senare.
Kristina Gyllenstierna – änkan som tog över kampen
En viktig del av Sten Sture den yngres eftermäle är hans hustru Kristina Gyllenstierna. Efter hans död tog hon över ledarskapet för motståndet mot Kristian II.
Hon försvarade Stockholm mot den danska belägringen under flera månader och blev en symbol för mod och motståndskraft. Även om hon till slut tvingades kapitulera, levde hennes insats kvar som en inspirationskälla.
Sten Sture den yngre som symbol
Sten Sture den yngre blev aldrig kung, men han kom ändå att spela en central roll i den svenska historien. Han var den siste store försvararen av självständigheten före Gustav Vasas uppror.
Hans tidiga död gjorde att han förblev en symbolgestalt snarare än en statsbyggare. Men just denna symboliska roll var viktig – han blev bilden av den unge ledaren som offrade sitt liv i kampen mot dansk överhöghet.
Arvet efter Sten Sture den yngre
Även om hans styre var kort och konfliktfyllt, blev arvet efter Sten Sture den yngre avgörande. Hans motstånd mot Kristian II och hans segrar på slagfältet visade att svenskarna inte var villiga att underordna sig dansk makt.
Hans död och de följande grymheterna under Stockholms blodbad blev en vändpunkt i Sveriges historia. Utan dessa händelser hade Gustav Vasas uppror kanske aldrig fått det stöd som ledde till Sveriges frigörelse 1523.
Sten Sture den yngre i historien
I svensk historieskrivning har Sten Sture den yngre framställts som en tragisk hjälte. Han var ung, modig och populär, men fick inte leva tillräckligt länge för att fullfölja sitt verk.
Han tillhör raden av ledare som försvarade Sveriges frihet under Kalmarunionens tid. Tillsammans med Sten Sture den äldre och Kristina Gyllenstierna utgör han ett triangel av motståndskrafter som höll drömmen om självständighet levande.