En prins med höga förväntningar
Gustav IV Adolf föddes den 1 november 1778 på Stockholms slott som son till Gustav III och drottning Sofia Magdalena av Danmark. Som tronarvinge växte han upp i hovets prakt och fick en gedigen utbildning i språk, historia, filosofi och statskunskap.
Efter mordet på Gustav III 1792 blev den blott 13-årige Gustav Adolf kung, men eftersom han var omyndig styrdes landet av en förmyndarregering ledd av hertig Karl (senare Karl XIII) och den mäktige Gustaf Adolf Reuterholm. Först 1796 övertog han själv regeringsmakten.
En moralisk och plikttrogen regent
Gustav IV Adolf var en person med stark moralisk övertygelse. Han var djupt religiös och betonade dygd, plikt och ordning. Samtidigt var han misstänksam mot liberala idéer och revolutionära strömningar från Frankrike.
Han såg den franska revolutionen och Napoleon som hot mot Europas kristna civilisation och blev en av Napoleons mest uttalade motståndare bland Europas monarker. Denna inställning skulle få avgörande konsekvenser för Sverige.
Utrikespolitiken och fiendskapen med Napoleon
Gustav IV Adolfs utrikespolitik präglades av hans starka motvilja mot Napoleon. När många europeiska länder slöt fred med Frankrike vägrade Gustav att kompromissa.
Han anslöt Sverige till koalitionerna mot Napoleon, vilket innebar att landet drogs in i konflikter som var svåra att hantera. Trots Sveriges begränsade resurser höll han fast vid sin politik, något som kom att isolera Sverige diplomatiskt.
Kriget mot Ryssland 1808–1809
Den största katastrofen under Gustav IV Adolfs regeringstid blev kriget mot Ryssland 1808–1809, ofta kallat finska kriget.
Som en följd av Napoleons och den ryske tsaren Alexanders överenskommelse i Tilsit 1807 hamnade Sverige i krig med Ryssland. Ryssland invaderade Finland, som då var en del av Sverige, och de svenska styrkorna hade svårt att stå emot.
Efter hårda strider och stora förluster tvingades Sverige i freden i Fredrikshamn 1809 avträda hela Finland till Ryssland. Detta innebar slutet på en 600-årig union mellan Sverige och Finland och blev ett nationellt trauma.
Inrikespolitiken och växande missnöje
På hemmaplan präglades Gustav IV Adolfs styre av hans konservatism och ovilja att genomföra reformer. Han var misstänksam mot adelns inflytande och pressade ofta sin egen vilja igenom.
Hans envishet och motgångarna i kriget gjorde att missnöjet växte, både inom armén och bland adeln. Många ansåg att hans politik äventyrade rikets framtid.
Statskuppen 1809
Den 13 mars 1809 genomförde en grupp officerare en statskupp mot Gustav IV Adolf. Kungen fängslades på Stockholms slott och tvingades kort därefter abdikera.
Riksdagen beslutade att avsätta honom och hans dynasti från den svenska tronen. Istället valdes hans farbror Karl XIII till ny kung, och samma år antogs 1809 års regeringsform – en av de mest betydelsefulla konstitutionerna i Sveriges historia.
Exil och sista år
Efter avsättningen tvingades Gustav IV Adolf lämna Sverige. Han levde resten av sitt liv i exil under enkla förhållanden, ofta under namnet ”överste Gustafsson”.
Han reste runt i Europa, bodde periodvis i Schweiz och slutade sina dagar i Sankt Gallen 1837, endast 58 år gammal. Han begravdes i först enkelhet, men senare flyttades hans kvarlevor till Riddarholmskyrkan i Stockholm.
Gustav IV Adolfs personlighet
Många samtida beskrev Gustav IV Adolf som plikttrogen, men också stelbent och oförmögen att anpassa sig till förändringar. Han såg sig själv som ett verktyg för Guds vilja och satte sina religiösa och moraliska övertygelser framför politiska realiteter.
Hans brist på flexibilitet gjorde att han förlorade stöd, men hans personliga heder och övertygelse var obestridlig. Han var en kung som hellre offrade sin tron än kompromissade med sina ideal.
Arvet efter Gustav IV Adolf
Gustav IV Adolfs regeringstid betraktas ofta som en av de mest misslyckade i svensk historia, särskilt på grund av förlusten av Finland. Samtidigt var hans fall startpunkten för en ny politisk era i Sverige.
1809 års regeringsform lade grunden för ett mer konstitutionellt styre, där kungen delade makten med riksdagen. Sverige fick en ny dynasti genom Karl XIV Johan (Bernadotte), vilket öppnade vägen för moderniseringen av landet.
Gustav IV Adolf själv blev en symbol för kungligt envälde som gått fel, men också för en person som höll fast vid sina principer till det yttersta.
Gustav IV Adolf i historien
I historieskrivningen har Gustav IV Adolf ofta framställts som olycklig och misslyckad, men hans öde har också drag av tragik. Han var en kung som ville göra det rätta, men som inte förstod tidens krav.
Hans liv visar på spänningen mellan personliga ideal och realpolitik – en balans som varje ledare måste hantera. Förlusten av Finland och hans störtande gjorde honom till en av de mest omdiskuterade gestalterna i Sveriges historia före 1922.