En dramatisk början på livet
Drottning Kristina föddes den 18 december 1626 på Stockholms slott. Hon var dotter till kung Gustav II Adolf och Maria Eleonora av Brandenburg. När hon föddes blev hovet först förvirrat eftersom man hade hoppats på en manlig arvtagare. Enligt legenden trodde barnmorskan först att barnet var en pojke på grund av Kristinas kraftiga röst och ovanligt håriga kropp.
Hennes far, Gustav II Adolf, dog redan 1632 under slaget vid Lützen i trettioåriga kriget, när Kristina endast var sex år gammal. Hon blev därmed formellt drottning, men en förmyndarregering under Axel Oxenstiernas ledning styrde landet tills hon blev myndig.
Förmyndarregeringens roll och uppfostran
Kristina växte upp under hård bevakning. Hon fick en utbildning som var ovanlig för kvinnor på den tiden – klassiska språk, filosofi, historia, teologi och statskunskap. Axel Oxenstierna såg till att hon fick en utbildning som liknade den en kungason skulle ha fått, vilket gjorde henne väl förberedd för statens affärer.
Hennes mor, Maria Eleonora, hamnade däremot i konflikt med förmyndarregeringen. Hon ville ha större inflytande över dottern, men ansågs instabil och skickades bort. Kristina växte därmed upp mer under politikernas än moderns inflytande.
Trontillträdet och de första åren som regent
Kristina förklarades myndig 1644, vid 18 års ålder, och tog över makten som regerande drottning. Hon styrde i en tid då Sverige var en stormakt i Europa, med pågående krig och stora territoriella vinster i sikte.
Som regent visade hon snabbt sin starka vilja och självständighet. Hon var intelligent, snabb i tanken och hade en ovanlig förmåga att tala flera språk flytande. Hon intresserade sig för politik och kultur, men hade mindre intresse för krig och ekonomi.
Freden i Westfalen
En av de mest avgörande händelserna under hennes regeringstid var freden i Westfalen 1648, som avslutade trettioåriga kriget. Sverige fick genom freden betydande territorier i norra Tyskland, bland annat Vorpommern, Bremen-Verden och Wismar.
Detta befäste Sveriges ställning som stormakt i Europa. Även om Axel Oxenstierna och andra statsmän stod bakom mycket av förhandlingarna, var det under Drottning Kristinas regeringstid som avtalen slutgiltigt kom till stånd.
Kulturens och vetenskapens drottning
Kristina hade en djup kärlek till konst, vetenskap och filosofi. Hon samlade en av norra Europas största boksamlingar och lockade många framstående lärda till sitt hov.
Hon korresponderade med filosofer som René Descartes, som till och med reste till Stockholm 1649 på hennes inbjudan. Tyvärr blev vistelsen hans sista – han avled i den stränga svenska vintern.
Kristina ville göra Stockholm till ett kulturellt centrum i Europa. Hon uppmuntrade konst, musik och teater och lade grunden till det som senare skulle bli Kungliga biblioteket.
Vägran att gifta sig
Ett av de mest kontroversiella dragen hos Drottning Kristina var hennes vägran att gifta sig. I en tid när kvinnliga regenter förväntades gifta sig för att säkra dynastin, stod hon emot alla förslag.
Hon menade att äktenskapet skulle begränsa hennes frihet och politiska handlingsutrymme. Hennes beslut väckte både frustration och beundran, och det bidrog till hennes gåtfulla och ovanliga ställning i historien.
Abdikationen – ett chockerande beslut
1654 chockade hon hela riket genom att abdikera från tronen. Hon förklarade att hon var trött på maktens bördor och ville ägna sig åt kultur och andliga frågor istället.
Hennes kusin Karl X Gustav utsågs till ny kung. Abdikationen ägde rum i Uppsala, och det blev en av de mest spektakulära händelserna i svensk historia.
Konverteringen till katolicismen
Kort efter abdikationen reste Kristina ut i Europa. I hemlighet hade hon länge varit intresserad av katolicismen, och 1655 konverterade hon officiellt i Innsbruck. Detta var en sensation, eftersom Sverige sedan reformationen varit starkt protestantiskt.
Konverteringen gjorde att hon förlorade rätten att återvända som regent, men hon vann i gengäld stor uppmärksamhet i katolska Europa. Hon bosatte sig så småningom i Rom, där hon levde resten av sitt liv.
Livet i Rom
I Rom blev Drottning Kristina en centralgestalt i stadens kulturella och intellektuella liv. Hon omgav sig med konstnärer, musiker och filosofer och blev en mecenat som stödde barockens utveckling.
Hon grundade Accademia dell’Arcadia, en litterär akademi som främjade poesi och konst. Hon höll också storslagna fester och blev känd för sitt extravaganta liv.
Samtidigt levde hon ett liv präglat av gåtor och rykten. Hennes könsidentitet, sexualitet och ovilja att följa traditionella roller har diskuterats flitigt både då och nu.
Personlighet och rykte
Kristina beskrevs som intelligent, livlig och egensinnig. Hon älskade att debattera, var kvick i repliken och kunde både charma och irritera sina samtida.
Hon var också känd för sin ovanliga klädstil. Ofta bar hon kläder som var mer manligt än kvinnligt kodade, vilket ytterligare bidrog till hennes gåtfulla framtoning.
Sista år och död
Kristina levde i Rom fram till sin död den 19 april 1689. Hon begravdes i Peterskyrkan i Vatikanen – en ära som få kvinnor i historien fått.
Hennes gravplats besöks än idag av människor som fascineras av hennes liv och gärning.
Drottning Kristinas arv
Arvet efter Drottning Kristina är mångfacetterat. Hon är en av de mest unika regenterna i svensk historia, inte minst för sin abdikation och konvertering.
Hon bidrog starkt till att sprida kultur och vetenskap och satte Sverige på den europeiska kartan som ett land där idéer och lärdom kunde blomstra. Samtidigt väcker hennes liv frågor om könsroller, makt och personlig frihet.
Drottning Kristina i historien
I historieskrivningen har Kristina ofta framställts som gåtfull, excentrisk och kontroversiell. Vissa har sett henne som en förrädare för att hon lämnade protestantismen, andra som en föregångare som vågade välja sitt eget liv.
Det som gör henne odödlig i historien är just kombinationen av hennes politiska betydelse, hennes kulturella arv och hennes personliga mod att gå emot normerna.
Viktiga insatser av Drottning Kristina i punktform
- Slutade trettioåriga kriget genom freden i Westfalen 1648.
- Gjorde Stockholm till ett kulturellt centrum med böcker, konst och musik.
- Lockade framstående intellektuella som René Descartes till sitt hov.
- Vägrade gifta sig och valde frihet framför dynastisk plikt.
- Abdikerade 1654 – en unik handling i svensk historia.
- Konverterade till katolicismen och blev en kulturmecenat i Rom.
- Efterlämnade ett arv som en av Europas mest gåtfulla regenter.