Efter Gustav Vasas död 1560 tog hans tre söner turvis över makten i Sverige: Erik XIV, Johan III och Karl IX. Tillsammans markerar de en orolig epok i svensk historia där arvkungadömet etablerades, reformationen fördjupades och Sverige började spela en större roll i Nordeuropa. Vasasönernas tid präglades av maktkamp, religiösa konflikter, inbördeskrig och internationella krig – men också av viktiga steg mot det Sverige som snart skulle bli en stormakt.
Erik XIV – den ambitiöse och omstridde
När Gustav Vasa dog 1560 kröntes hans äldste son Erik XIV till kung. Han är känd som en intelligent men oberäknelig härskare, med stora visioner men också mörka sidor.
Erik strävade efter att stärka Sveriges roll i Östersjön och inledde det nordiska sjuårskriget mot Danmark (1563–1570). Kriget blev långdraget och kostsamt, och det gav Sverige få konkreta vinster. Samtidigt försökte Erik minska adelns makt, något som gjorde honom impopulär bland stormännen.
Hans sinnessjukdom förvärrade situationen. Den mest kända händelsen är de s.k. Sturemorden 1567, då Erik lät avrätta medlemmar av den mäktiga Stureätten i Uppsala slott. Händelsen undergrävde hans auktoritet fullständigt. 1568 avsattes han av sin egen bror Johan, fängslades och dog senare i fångenskap – troligen förgiftad.
Johan III – den kompromissande
Efter Erik XIV tog Johan III över tronen. Han var gift med en polsk prinsessa, Katarina Jagellonica, och hans politik präglades av försök att närma Sverige till den katolska världen. Johan införde den s.k. Röda boken, en liturgi som hade många katolska inslag, något som mötte hårt motstånd från de protestantiska prästerna.
Samtidigt fortsatte kampen om herraväldet i Baltikum. Johan drev en aktiv utrikespolitik, särskilt riktad mot Polen och Ryssland. Han var mer diplomatisk än sin bror men lyckades inte helt ena landet kring sin religiösa linje.
Hans regeringstid markerade en balansgång mellan katolska och protestantiska krafter, vilket på sikt ledde till ännu större konflikter under hans son Sigismund.
Karl IX – den hårdföre
Efter Johans död blev hans son Sigismund, som var kung av både Sverige och Polen, vald till svensk kung. Men hans katolska tro och dubbelroll som polsk kung gjorde honom djupt impopulär i Sverige. Hans farbror, hertig Karl (senare Karl IX), tog upp kampen mot honom.
Det ledde till inbördeskrig mellan Sigismunds och Karls anhängare. Slaget vid Stångebro 1598 blev avgörande – Karl segrade, och Sigismund förlorade kronan. Därmed var det katolska inflytandet i Sverige definitivt krossat.
Karl IX blev kung 1604. Hans regeringstid präglades av hårdhet, religiös kompromisslöshet och förberedelser för de stora krig som hans son Gustav II Adolf senare skulle föra. Han stärkte statens kontroll och konsoliderade den lutherska tron som rikets enda tillåtna religion.
En tid av maktkamp och omvandling
Vasasönernas tid var fylld av konflikter men också avgörande för Sveriges utveckling. Erik XIV försökte bryta adelns makt, Johan III kämpade med religiösa kompromisser och Karl IX byggde grunden för den lutherska staten. Tillsammans visade de på svårigheterna med arvkungadömet – brödrakrig och maktkamper blev återkommande teman.
Men perioden innebar också att Sverige på allvar började delta i Östersjöns stormaktspolitik. Krigen mot Danmark, Polen och Ryssland satte landet på den europeiska kartan, även om det dröjde till Gustav II Adolfs tid innan Sverige blev en verklig stormakt.
Arvet efter Vasasönerna
När vi ser tillbaka på Vasasönernas tid framträder en epok av oro, splittring och experimenterande politik. Men den lade grunden för flera av de viktigaste dragen i Sveriges framtid: en stark kungamakt, en luthersk statskyrka och en alltmer expansiv utrikespolitik.
Trots sina misslyckanden och blodiga maktkamper var Vasasönerna nödvändiga steg i den process som ledde fram till Sveriges stormaktstid.
Några nyckelhändelser under Vasasönernas tid:
- 1563–1570: Nordiska sjuårskriget under Erik XIV
- 1567: Sturemorden
- 1568: Erik XIV avsätts
- 1577: Röda boken införs under Johan III
- 1598: Slaget vid Stångebro – Karl IX besegrar Sigismund
- 1604: Karl IX blir kung och befäster lutherdomen