År 1598 stod ett avgörande slag i Linköping mellan kung Sigismund och hans farbror hertig Karl. Striden, känd som slaget vid Stångebro, markerade slutet för det katolska inflytandet i Sverige och öppnade vägen för Karl IX att ta makten. Händelsen var mer än en militär uppgörelse – det var en konflikt om religion, statens framtid och Sveriges plats i Europa.
Bakgrunden till konflikten
När Johan III dog 1592 ärvde hans son Sigismund kronan. Sigismund var redan kung av Polen och starkt knuten till katolicismen. Det gjorde honom kontroversiell i Sverige, som efter reformationen var ett lutherskt land. Många svenskar, särskilt prästerskapet och bönderna, såg hans katolska tro som ett hot mot den nya ordningen.
Hertig Karl, Johans bror och Sigismunds farbror, var en stark försvarare av lutherdomen. Han såg också en chans att själv ta makten. När Sigismund försökte styra Sverige från Polen växte missnöjet, och det blev allt tydligare att en väpnad konflikt var oundviklig.
Striden gällde alltså inte bara två rivaler om tronen – den avgjorde om Sverige skulle förbli ett lutherskt kungarike eller återgå mot katolicismen.
Sigismunds återkomst till Sverige
För att befästa sin makt återvände Sigismund 1598 till Sverige med en polsk här. Han landsteg i Kalmar och marscherade norrut med avsikten att möta hertig Karls trupper. Flera svenska adelsmän slöt upp på hans sida, men många var tveksamma. De fruktade att en fortsatt förening mellan Polen och Sverige skulle göra landet beroende av polska intressen.
Hertig Karl hade under tiden samlat en armé bestående av svenska bönder, borgare och lojala adelsmän. De två härarna möttes vid Stångebro utanför Linköping den 25 september 1598.
Slaget vid Stångebro
Slaget vid Stångebro blev intensivt och avgörande. Sigismunds trupper var välutrustade, men hertig Karl hade fördelen av starkare lokal förankring och en armé som kämpade för att försvara Sveriges självständighet.
Striden utkämpades vid en bro över Stångån, där Karls styrkor lyckades bryta igenom Sigismunds linjer. Trots hårt motstånd tvingades Sigismund till reträtt. Många av hans soldater tillfångatogs, och hans möjligheter att återta initiativet försvann. Slaget var kort men avgörande – Karl hade segrat, och Sigismunds ställning i Sverige var allvarligt försvagad.
Efterdyningar och Linköpings blodbad
Efter nederlaget vid Stångebro tvingades Sigismund lämna Sverige. Han återvände till Polen men behöll formellt titeln som svensk kung en tid, även om han i praktiken var avsatt. Hertig Karl tog kontroll över riket och blev senare krönt till kung Karl IX.
Som en följd av segern hölls en riksdag i Linköping 1600. Där dömdes flera av Sigismunds anhängare till döden i vad som kom att kallas Linköpings blodbad. Fem högt uppsatta adelsmän avrättades, och detta sände en tydlig signal om att katolicismen och Sigismunds inflytande inte längre hade någon plats i Sverige.
Religionskampen avgjordes
En av de mest långsiktiga konsekvenserna av slaget vid Stångebro var att religionsfrågan avgjordes. Sverige skulle hädanefter vara ett lutherskt land, utan katolska inslag i kyrkan eller staten. Karl IX och hans efterträdare stärkte denna linje, och Sverige utvecklades till en protestantisk stormakt i norra Europa.
Striden hade alltså lika mycket religiös som politisk betydelse. Den visade att Sveriges framtid låg i den protestantiska världen, och det påverkade landets allianser i de kommande krigen.
Arvet från Stångebro
Slaget vid Stångebro är en symbol för kampen om Sveriges självständighet och identitet. Det blev slutet för Sigismunds försök att förena Sverige och Polen i en katolsk union och början på den vasamonarki som skulle leda landet in i stormaktstiden.
Minnet av slaget lever kvar i Linköping, där platsen fortfarande är markerad. Händelsen visar tydligt hur militära, politiska och religiösa konflikter vävdes samman i Sveriges historia.
Viktiga följder av slaget vid Stångebro:
- Sigismund förlorade makten i Sverige
- Karl IX tog kontroll och blev kung
- Katolicismen förlorade sitt sista fäste i landet
- Linköpings blodbad 1600 stärkte den nya ordningen
- Sverige förbereddes för stormaktstidens protestantiska expansion