När Gustav II Adolf stupade vid Lützen 1632 lämnades Sverige utan sin kung, och den blott sexåriga Kristina var arvtagare till tronen. I detta läge klev rikskanslern Axel Oxenstierna fram som rikets ledande man. För att säkra ordning och kontinuitet utformade han 1634 ett nytt styrdokument: Axel Oxenstiernas regeringsform. Denna författning blev en av de mest inflytelserika i Sveriges historia och lade grunden för hur staten organiserades under flera hundra år.
Bakgrunden till regeringsformen
Sverige stod 1634 mitt i trettioåriga kriget och hade samtidigt en omyndig drottning. Det var därför avgörande att skapa en stabil regeringsstruktur. Tidigare hade kungamakten varit starkt personlig, där Gustav II Adolf själv tagit många beslut. Men med Kristina som barnadrottning behövdes en tydlig fördelning av makt mellan förmyndarregeringen och rikets ämbetsmän.
Axel Oxenstierna var redan då en erfaren statsman. Han hade lett rikets finanser och administration i flera decennier och visste att en mer organiserad förvaltning krävdes för att Sverige skulle kunna fungera som stormakt. Axel Oxenstiernas regeringsform var hans lösning.
Huvudinnehållet i regeringsformen
Regeringsformen från 1634 var inte en grundlag i modern mening, men den var en författning som reglerade rikets styrelse. Den slog fast att riket skulle styras av en riksrådsregering när monarken var frånvarande eller omyndig.
En central nyhet var inrättandet av de fem stora ämbetsverken, de så kallade kollegierna, som delade upp rikets förvaltning:
- Kanslikollegium – ansvarade för utrikespolitiken och rikets korrespondens
- Kammaren – skötte finanser och skatter
- Krigskollegium – organiserade armén
- Amiralitetskollegium – ansvarade för flottan
- Justitierevisionen – hanterade rättskipningen
Denna struktur gjorde att Sverige fick en modern byråkrati som kunde jämföras med de starkaste staterna i Europa. För första gången fanns en klar uppdelning mellan olika myndigheters ansvar.
Betydelsen av Oxenstiernas reformer
Genom Axel Oxenstiernas regeringsform fick Sverige en statlig organisation som kunde bära upp stormaktens ambitioner. Systemet var meritokratiskt i den meningen att tjänster tillsattes med fokus på kompetens – adeln hade företräde, men utbildning och duglighet vägde tungt.
Oxenstierna betonade att riket inte bara kunde styras av kungens vilja, utan behövde institutioner som säkerställde kontinuitet. Hans berömda citat, ”Ingen står så högt att han inte behöver råd, ingen står så lågt att han inte kan ge det”, speglade hans syn på samarbete och kollektiva beslut.
Långsiktiga konsekvenser
Regeringsformen från 1634 kom att påverka Sveriges statsskick i sekler. Även om den med tiden förändrades, låg dess grundstruktur kvar: kollegiesystemet, den starka centralmakten och en organiserad förvaltning.
Den gjorde det möjligt för Sverige att administrera sina erövringar i Baltikum, Tyskland och Finland, och den lade grunden för stormaktstidens byråkrati. Det var också tack vare denna struktur som Sverige kunde hantera enorma militära och ekonomiska påfrestningar under trettioåriga kriget.
Arvet efter regeringsformen
Axel Oxenstiernas regeringsform har ofta kallats en av Sveriges viktigaste författningar. Den visade hur en skicklig statsman kunde skapa stabilitet i en tid av osäkerhet. Även efter Kristinas myndighetsförklaring och under kommande kungar fortsatte systemet att prägla statens organisation.
Än idag lever mycket av Oxenstiernas tanke kvar i den svenska förvaltningens kultur: idén om ordning, skriftlighet och ansvarsfördelning. Regeringsformen från 1634 blev därmed en av de mest varaktiga reformerna i svensk historia.
Viktiga följder av Axel Oxenstiernas regeringsform:
- En tydlig fördelning av makten mellan kung, råd och ämbetsverk
- Införandet av kollegiesystemet som organiserade staten
- Starkare centralmakt som möjliggjorde stormaktstidens expansion
- En mer meritbaserad förvaltning inom adeln och ämbetsmännen
- En långvarig modell för svensk byråkrati och administration