År 1809 tvingades Sveriges kung att abdikera efter en statskupp – Gustaf IV Adolfs avsättning. Händelsen markerade slutet på Vasadynastins direkta gren och blev en avgörande vändpunkt i svensk historia. Den banade väg för en ny grundlag, en ny dynasti och ett helt nytt politiskt landskap i Sverige.
Bakgrunden till avsättningen
Gustaf IV Adolf besteg tronen 1796 och var son till Gustav III, som hade mördats fyra år tidigare. Redan från början präglades hans styre av starka religiösa övertygelser och en djupt konservativ politik. Han såg sig själv som en moralisk väktare, och hans oförsonliga hållning till revolutionära idéer gjorde honom till en av Napoleons skarpaste motståndare i Europa.
Problemet var att hans envishet ofta gick ut över rikets intressen. Hans ovilja att anpassa sig till den nya europeiska maktbalansen, där Napoleon dominerade, ledde till att Sverige isolerades diplomatiskt. När Finland förlorades till Ryssland 1809, efter ett katastrofalt krig, hade kungens auktoritet underminerats totalt.
Förlusten av Finland
Den enskilt största orsaken till Gustaf IV Adolfs avsättning var förlusten av Finland. Kriget mot Ryssland (1808–1809) blev en katastrof för Sverige. Trots heroiska insatser på flera håll var landet för svagt för att stå emot den ryska övermakten.
I freden i Fredrikshamn hösten 1809 fick Sverige avträda hela Finland, som hade varit en integrerad del av riket i över 600 år. Detta sågs som en nationell tragedi, och skulden lades på kungen. Hans inkompetens och oförmåga att leda landet i krig blev det slutgiltiga beviset för att han inte kunde fortsätta regera.
Statskuppen i mars 1809
Den 13 mars 1809 inleddes statskuppen. Missnöjet med kungen hade spridit sig inom både armén och adeln. En grupp officerare gick till aktion och arresterade Gustaf IV Adolf på Stockholms slott. Han fängslades tillsammans med sin familj och fördes senare bort från huvudstaden.
Riksdagen samlades och beslutade att avsätta honom. Kungamakten gick först över till hans farbror, hertig Karl, som regerade som Karl XIII. Därmed var den direkta linjen av Vasasläkten utslocknad på Sveriges tron.
En ny grundlag
Efter Gustaf IV Adolfs avsättning insåg riksdagen att Sverige behövde ett nytt statsskick. Den gamla förenings- och säkerhetsakten från Gustav III:s tid ansågs otillräcklig. Sommaren 1809 antogs därför en ny regeringsform som fördelade makten mellan kungen och riksdagen.
Den nya grundlagen blev en av de mest långlivade i svensk historia och låg till grund för rikets styrelse ända till 1974. Den markerade en tydligare maktdelning och en början på en mer modern konstitutionell monarki.
Konsekvenser för dynastin
Med Gustaf IV Adolfs fall stod Sverige utan en självklar arvtagare. Karl XIII var barnlös, och därför började riksdagen söka en ny dynasti. Först adopterades den danska prinsen Karl August, men efter hans plötsliga död valdes den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte till tronföljare. Han blev senare Karl XIV Johan och grundade den nuvarande Bernadotte-dynastin.
På så vis ledde Gustaf IV Adolfs avsättning inte bara till ett nytt statsskick, utan också till ett dynastiskifte som format Sveriges kungahus fram till idag.
Arvet efter avsättningen
I efterhand framstår Gustaf IV Adolf som en tragisk gestalt. Hans personliga övertygelser och envishet gjorde honom oförmögen att hantera tidens politiska realiteter. Samtidigt innebar hans fall att Sverige kunde reformeras och hitta en ny väg framåt.
Hans avsättning markerade slutet på stormaktstidens drömmar och början på ett mer pragmatiskt och konstitutionellt Sverige.
Viktiga följder av Gustaf IV Adolfs avsättning:
- Förlusten av Finland 1809
- Kungen störtades i en statskupp
- Karl XIII blev ny kung
- En ny regeringsform antogs
- Bernadotte-dynastin tillkom