Sverige vid seklets början
När 1910-talet inleddes stod Sverige mitt i en avgörande brytpunkt. Landet var fortfarande en konstitutionell monarki där kungen hade betydande inflytande, även om parlamentarismen steg för steg växte fram. Arbetarrörelsen hade under de föregående decennierna vuxit sig starkare, fackföreningar organiserade hundratusentals arbetare och socialdemokratin hade fått riksdagsrepresentation.
Samtidigt pågick en intensiv kamp för allmän rösträtt. Reformen 1909 hade visserligen gett alla män rösträtt, men med betydande inskränkningar: inkomstkrav fanns fortfarande för att bli valbar, och kvinnor var helt utestängda från det politiska livet. Kraven på full demokrati blev därför alltmer högljudda.
Det var i detta klimat som den så kallade bondetåget 1914 genomfördes – en massmobilisering som skulle skaka hela det politiska livet och påverka rösträttskampen.
Bakgrunden till bondetåget
Bondetåget organiserades av konservativa krafter, främst med stöd från högerpartiet och kung Gustaf V. Initiativet kom från Adrian Molin, en konservativ publicist, som ansåg att bönderna måste stå upp för kungamakten och försvaret.
Bakgrunden var den politiska striden om försvaret. Liberala och socialdemokratiska regeringar hade drivit en mer återhållsam linje, medan högern och kungen krävde ökade anslag för att stärka militärmakten.
Molin menade att landet stod inför ett allvarligt hot, både från yttre fiender och från den växande arbetarrörelsen. Han såg bönderna som kungens naturliga allierade mot både liberaler och socialister.
Bondetåget genomförs
Den 6 februari 1914 samlades över 30 000 bönder från hela landet i Stockholm. De hade rest dit med tåg, häst och släde, många med fanor och banderoller. Marschen gick till Stockholms slott, där delegationen mottogs av kung Gustaf V.
Kungen höll då sitt berömda borggårdstal, där han öppet kritiserade regeringen Staaff (liberal) för dess försvarspolitik och ställde sig på böndernas sida. Talet var ett tydligt brott mot parlamentarismens principer, eftersom kungen öppet tog ställning mot den sittande regeringen.
Regeringen Staaff avgick kort därefter i protest. Händelsen blev en av de största konstitutionella kriserna i Sveriges moderna historia.
Arbetarrörelsens reaktion
För arbetarrörelsen blev bondetåget en påminnelse om hur skör demokratin var. Här såg man hur kungamakten kunde använda bönderna som en politisk kraft för att stärka konservativa intressen.
Socialdemokraterna och fackföreningarna reagerade genom att organisera egna demonstrationer. Bara några dagar efter bondetåget samlades omkring 50 000 arbetare i Stockholm i en motdemonstration, där man krävde både demokrati och sociala reformer.
Konflikten mellan bönder och arbetare blev därmed en central del av den politiska dynamiken under denna tid. Båda grupperna representerade folket, men de stod på olika sidor i maktkampen.
Fördjupning: Borggårdskrisen
Bondetåget ledde direkt till den så kallade borggårdskrisen. När kungen i sitt tal gick emot regeringen visade det att monarkin fortfarande hade reell politisk makt. Detta blev en väckarklocka för många liberaler och socialdemokrater, som insåg att parlamentarismen inte var självklar.
Krisen ledde till en intensifierad kamp för att begränsa kungens makt och stärka riksdagens ställning. Den blev därför en viktig milstolpe i övergången från monarki till parlamentarisk demokrati.
Fördjupning: Rösträttsfrågan
Bondetåget påverkade också rösträttskampen. Arbetarrörelsen såg att utan politisk makt kunde deras framgångar alltid hotas av kungamakten och konservativa mobiliseringar.
Kravet på allmän och lika rösträtt – även för kvinnor – blev ännu mer akut. Demonstrationerna efter bondetåget stärkte rösträttsrörelsen, och under de kommande åren intensifierades kampen.
1918, efter första världskrigets slut och revolutioner runt om i Europa, tvingades även de konservativa ge efter. 1919 beslutades om allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor, och 1921 kunde alla svenska medborgare för första gången rösta på lika villkor.
Symboliken i bondetåget
Bondetåget 1914 kom att bli en symbol på flera sätt. För konservativa var det en demonstration av folkligt stöd för kungen och försvaret. För arbetarrörelsen blev det en symbol för de hinder som fanns kvar i kampen för demokrati.
Det visade också hur massmobilisering kunde användas som politiskt verktyg. Både bönder och arbetare lärde sig att antalet människor på gatorna kunde påverka makten. Detta bidrog till att demonstrationer och folkrörelser blev en central del av svensk politik under hela 1900-talet.
Långsiktiga konsekvenser
Bondetåget ledde till en kortvarig konservativ seger, men på längre sikt stärkte det demokratins krafter. Genom att kungen så tydligt överskred sina befogenheter skapades en opinion för parlamentarism.
För arbetarrörelsen blev det en drivkraft att fortsätta kampen för rösträtt och demokrati. När allmän rösträtt slutligen infördes 1921 var bondetåget en av de händelser som gjort det tydligt varför reformen var nödvändig.
Bondetåget i historien
Idag minns vi bondetåget 1914 som en dramatisk episod i svensk politik. Det var ett ögonblick då demokratins framtid stod på spel, och där folkrörelsernas makt blev tydlig.
För arbetarrörelsen är bondetåget en påminnelse om att vägen mot demokrati inte var självklar, utan krävde kamp, motstånd och organisering.